Dagspressen tar allvarligt på sillfrågan

Bohusläningen är först ut av dagstidningarna att uppmärksamma sillen som behövs i Sverige men som hamnar i tonfiskfarmer i Medelhavet. Onsdagen den 28 oktober dominerar Niklas Wennberg/Roland Anderssons silldebatt tidningens förstasida.

Bohusläningen förklarar att sillen som landas på Bohuskusten skeppas bland annat till Medelhavet och tonfiskfarmerna där. Regionstyrelsens ordförande Roland Andersson står fast vid sin kritik och menar att det är djupt olyckligt att vi måste importera sill från Norge då vår egen prima konsumsill säljs som råvara till ett tonfiskfarmerna i Medelhavet.

VET INGET OM DETTA

Axel Wenblad vidhåller att det är svårt att detaljreglera det pelagiska fisket och att han har svårt att uttala sig om tonfiskfarmerna eftersom han inget vet om detta.

Det är självklart att inte Fiskeriverket skall behöva hålla koll på varje form av vattenbruk som nyttjar svensk råvara. Men att ge premier till de båtar och företag som försörjer en konsum-marknad i Sverige är någonting annat och skall inte förväxlas med planekonomi.

Om skadan på miljö och biologisk mångfald internaliserades i priset på tonfisk skulle det inte finnas någon marknad för tonfisk som flygs till konsument i Japan från Medelhavet. Priset hade varit alldeles för högt. Marknaden förmår helt enkelt inte att försvara det som det finns litet av; i detta exempel tonfisk och en funktionell atmosfär (utan alltför mycket koldioxid).

VAD SÄGER MILJÖRÖRELSEN OCH LIVSMEDELSBJÄSSARNA?

Om inte yrkesfiskarna, deras organisationer såsom SFR eller Fiskeriverket tänker agera så flyttas frågan förstås över till andra aktörer. WWF uppmärksammar hotet mot den blåfenade tonfisken i Medelhavet och hävdar att tuna-fattening är extremt stort hot mot beståndet. Att svensk sill som efterfrågas på svenska julbord hamnar i denna handel är inget att vara stolt över och absolut inget som bör förekomma inom ramarna för en marknadsekonomi. Det är svårt att tänka sig ett bättre exempel på marknadsmisslyckande.

Och var är Coop och de andra livsmedelsbjässarna? Vänligen sätta press på den del av fiskeflottan som tar varje tillfälle att tjäna pengar trots uppenbara avigsidor som man bör känna till som leverantör.

Min mycket ovetenskapliga gissning är att en LCA (livscykelanalys) gjord på sill landad i Rönnnäg - blockfrysning - båt till tonfiskfarm - flyg till konsument i Japan eller USA ger 10-50 gånger större klimatpåverkan än sill landad i Ellös - inlagd i Sverige - serverad på julbord i Sverige eller Nordeuropa. (Vänligen, alla läsare: argumentera mot mig eller med mig!)

VAD SÄGER EXPORTRÅDET OCH SVENSKA INSTITUTET

Det är dessutom svårt att tänka sig att någon annan part än SFR och Fiskeriverket offentligt vill försvara denna pinsamma hantering. Det skulle vara intressant att fråga Exportrådet om man uppmuntrar till den här sortens handel. Lika intressant är att fråga Svenska Institutet om man kan tänka sig att använda den här lysande exportframgången för att marknadsföra Sverige och svensk handels- och affärsetik.

Gå in på Bohusläningens hemsida och läs hela artikeln och spana efter fortsättningen. http://bohuslaningen.se/nyheter/bohuslandal/1.621213 (ej klickbar)

Bye bye Änglamarkspriset och alla fina uppdrag!

Bye, bye Änglamarkspriset och alla fina uppdrag! Så sade en person i min absoluta närhet, fnissande när hon läste Aftonbladet Resa som lades på disken den 8 oktober 2009.

Jag intervjuas i en artikel om Kambodjas inland om mitt arbete med miljömärkning i regionen. Dessvärre har jag inte råd att köpa upp hela upplagan som nu ligger och dräller runt landet. 

Smickrad av uppmärksamheten

När resejournalisten ringde och ville prata om Kambodja, eftersom han hört att jag bar på kunskap, blev jag smickrad och har sen dess sett fram emot utgivningen. Jag pratade på om miljömärkning och mitt anspråkslösa, men kanske intressanta, arbete att skapa en differentiering av marknaden med inriktning på miljömärkning. 

Mina snygga bilder från området kom inte med men däremot en rad vansinnigheter som jag enligt artikeln har sagt. Bland annat att Tonle Sap - som är världens rikaste insjö - skulle innehålla sill och sjötunga. Tack för den! Där försvann dom fina uppdragen. Jag försökte säga att det finns arter i sjön som smakar som sill och sjötunga, men det gick inte igenom. 

Jag har aldrig jobbat för SIDA i Kambodjas inland

Artikeln skriver att jag har jobbat en massa i Kambodjas inland med miljömärkning. Det är blåljug. Jag har jobbat för SIDA med miljömärkning i Kambodja men aldrig i inlandet. 

Nu hoppas jag att slippa bli stämd och på 10-15 års sikt, med låg profil, kanske jag kommer att ha upparbetad en någorlunda trovärdighet igen. 

Silldebatten går vidare

Prima sill landas enligt NIklas Wennberg och Roland Andersson på bohuskusten och skickas blockfryst till Medelhavets tonfiskindustri som i sin tur flyger ut tonfisk till världens suchirestauranger. Lukrativt men förödande för bland annat blåfenad tonfisk och för all rimlighet vad gäller klimatsmart förvaltning av havets resurser.

Generaldirektör Axel Wenblads och professor Thrandör Björnsons inlägg i debatten sprider inget ljus i frågan. Axel Wenblad hänvisar ryggradsmässigt till Niklas Wennbergs och Roland Anderssons artikel som en efterlysning på planekonomi. Det var väntat.

Professor Björnson reagerar som en tjur på rött och blindrusar mot vad han tror är ett generalangrepp på vattenbruket som princip. Professor Björnson hävdar i bara farten att det är riktigt att skicka sekunda sill till tonfiskfarmerna och hänvisar till landningsklasserna 1 - 4. Enligt Björnson är 3-4 sekunda sill. I själva verket är klassningen bara en storleksindelning som inte har något att göra med näringsinnehåll eller teknisk hållbarhet. Det är just klass 3-4 som blir inlagd sill till jul.

Sekunda sill passar i vattenbruk

Att använda sekunda sill eller överskott på sill eller andra arter är mycket klokare än att ge samma resurs till kycklingar eller grisar. Fisken är mycket effektivare som matomvandlare.

Kvarstår gör att bohuskusten blir av med jobb nä sillen går till Medelhavet och Europas kanske värsta rovdrift av en havsresurs (gödning av blåfenad tonfisk). Utsläppen av klimatgaser är desutom betydligt mer än tio gånger högre när bohussillen äts som flygtransporterad tonfisk än när den äts som inlagd sill nära fångstplatsen.

Tack Axel och Thrandur att ni engagerar er och jag hoppas att vi får fler tillfällen att bena ut frågan om den smartaste användningen av Bohuskustens sillresurs. Thrandurs förhoppning att vi får mer uppfödning av spännande arter på Västkusten ställer jag mig bakom (Roland Andersson får svara för sig).

Läs den fullständiga silldebatten på GP Debatt. http://www.gp.se/nyheter/debatt

Silldebatt i Göteborg-Posten

Roland Andersson, regionstyrelsens ordförande, ansluter och tar ställning i sillfrågan. Frågan om hur sillkvoten i Kattegatt och Skagerrak fördelas måste upp på bordet. I dag hamnar merparten prima kustnära sill i fiskodlingar - bland annat Medelhavets tonfiskfarmer.

Lär hela artikeln och kommentera gärna. http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.216681-sillkvoterna-ger-oss-en-u-landsekonomi

WWF anser att Medelhavets fiske på blåfenad tonfisk är en skamfläck för europeisk fiskeriförvaltning. En intressant fråga är om den svenska sillen hamnar i kassarna med blåfenad tonfisk. Läs mer: http://www.panda.org/what_we_do/footprint/smart_fishing/sustainable_fisheries/bluefin_tuna/