Svensk sill till tonfiskfarmer i Medelhavet

Merparten av den svenska sillkvoten går till tonfiskodlingar i Medelhavet. Krav-båtarna med extrema klimatvärden står utan kvot och sillskärarna i Bohuslän står utan råvara och måste permittera.

Att den svenska sillen från Skagerrak och Kattegatt inte räcker för att försörja marknaden med miljömärkt färsk och konserverad sill handlar inte om att kvoterna är för lågt satta. Det handlar om att kvoterna ligger på båtar som inte är intresserade av den svenska marknaden utan fryser sillen och skeppar den till tonfiskfarmer i Medelhavet.

Den här kvotfördelningen är närmast ett hån mot de krafter som arbetar för ett uthålligt och resurseffektivt fiske. Tolkningen av de viktigaste FAO-dokumenten som lägger grunden för miljömärkning och inriktningen på hållbart fiske är tydliga med att klimatsmart fiske ska främjas, det vill säga energieffektivt fiske. Därmed skall fiske av konsumtionsfisk prioriteras framför fiske av foderfisk.

Brott mot självklara principer

När svenska myndigheter tillåter att sillkvoten hamnar i tonfiskfarmer bryter man mot självklara principer. Det går åt tre till fyra kilo sill för att producera ett kilo tonfisk och till detta resursslöseri ska adderas energin för att frysa sillen och transportera den till Medelhavet.

Var står Fiskeriverket och SFR?

Undertecknad ledde för ett par veckor sedan en diskussion kring hållbart fiske med Fiskeriverkets generaldirektör Axel Wenblad närvarande tillsammans bland andra med representanter för FAO (FNs organ för mat och jordbruk), Krav och MSC (Marine Stewardship Council). Axel Wenblad poängterade att miljömärkt fiske och annat fiske måste bygga in ett tydligare energitänkande. Att MSC vid samma diskussion menade att MSC inte kommer att inarbeta energiparametrar i märkningen ansåg Axel som helt galet.

Min fråga blir förstås vad Axel Wenblads stöd för att miljömärkningen skall omfatta energiaspekter är värt om hans och hans verk inte kan hantera kvottilldelningen av sill på ett rimligt sätt.

Skall Kravfisket av sill läggas ner?

Rön, med skepparen Bo Kristensson, och ett par andra båtar var de första att satsa på Kravfiske av sill. Fisket sker till stor del mycket nära land och Fiskeriverket uppskattar att denna form av partrålning gör av med cirka 0,2 liter per kilo landad fisk. Det är extremt bra värden.

Att fisket är miljö- och klimatsmart och att det finns stor efterfrågan på produkten hjälper nu inte när Fiskeriverket avstår från att bygga in kravet på resurshushållning och klimatsmartness vid kvottilldelningen.

FAO har krävt klimathänsyn i mer än tio år

Man kunde hoppas att Fiskeriverkets brist på klimathänsyn vid kvottilldelning handlar om att FAO nyligen började kräva denna hänsyn. I själva verket har FAO krävt klimathänsyn i mer än tio år av medlemsländerna. Och med denna hänsyn i beaktande borde aldrig svensk sill användas till tonfiskmat - åtminstone inte så länge det finns efterfrågan på denna sill på en inhemsk svensk marknad och fiskare som vill fiska den.

Bilder, samtliga tagna av Niklas Wennberg:

Rön var en av de första båtarna som intresserade sig för Kravmärkning. Idag partrålar men med Vingasand men kvoten är otillräcklig. Merparten av den svenska kvoten ligger på båtar som föredrar att sälja till tonfiskfarmer i Medelhavet. Litet mer lönsamt men vansinne ur ett resursperspektiv.

Tonfisken på bilden är så kallad gulfenad tonfisk och landad i Malaysia.

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson och EU-parlamentsledamot Isabella Lövin besökte Fiskebäck i början av juni för att lära sig med om problemen med kvottilldelning inom det pelagiska fisket.

Importerad lax dominerar menyn vid världens rikaste sjö

En ska vara störst. En djupast, en högst belägen och ska vara proppfull med fisk. Så full av liv att den nästan är mer fisk än vatten. Tonle Sap mitt inne i Kambodja är världens i särklass rikaste sjö. Här landas varje år väsentligt mer fisk än i Sveriges 80 000 sjöar och hela kustfiske. Men på hotellen serveras norsk lax.

Fransmännen klagade när de styrde landet över att det var knepigt för sjöfarten att ta sig fram i torrsäsongen för det var så mycket fisk i sjön. Och det var ingen överdrift. Tonle Sap (Den stora sjön) är unik med sina 480 arter varav en är världens största insjöfisk - Mekong giant catfish. 

Världens största religiösa byggnadsverk

Staden Siem Reap ligger på Tonle Saps norra strand och 10 minuter med Tuk-tuk från Siem Reap ligger Angkor Wat. Att Khmerernas månghundraåriga herravälde på den Indokinesiska halvön byggde på sjöns rikedom har man glömt idag. Turisterna kommer i en aldrig sinande ström men sällan för att se sjön utan för att beundra templen. 

Barnen lär sig turistengelska och glömmer fisket

Turistnäringen växer snabbt och 1 miljon besökare i Siem Reap 2008 förväntas vara dubbelt så många 2010.  800 hotell inkvarterar turisterna och trots att turisterna har pengar och många är vana vid miljömärkt mat hemifrån USA eller Europa finns inget att köpa som signalerar större hållbarhet. Många hotell serverar norsk lax, trots att det finns 480 arter i sjön intill. Och barnen glömmer de traditionella dammarna och väljer staden istället för fisket på sjön. Miljömärkt fisk från traditionell dammkultur och utvalda fisken i sjön kan bli en stabil näring för tusentals ungdomar och familjer i området kring Siem Reap. 

Studie som visar att turisterna vill betala för miljömärkt fisk 

Pond i samverkan med Concert (NGO i Kambodja) genomför nu en unik studie som visar att turister i området vill stödja ett uthålligt fiske genom att köpa miljömärkt fisk och skaldjur. Studien kan bidra till att vi kan skynda på arbetet att utveckla miljömärkning avsedd för turister i Sydostasien. 

Bilder: 

Många barn lär sig engelska för att arbeta i stadens serviceyrken. Engelska är bra men den gamla kunskapen - inklusive fiske och vattenbruk - får inte glömmas bort. 

Old Market i Siem Reap. I sjön intill finns 480 fiskarter, i hela Mekongområdet upp till 1 400 arter.  

Zeb Hogan tillsammans med vietnamesiska fiskare som fått en levande Mekong giant catfish på 100 kilo (blir över 300). Miljömärkning kan styra fisket mot användning av selektionsrist för att sortera ut bland annat Mekong giant catfish. 

Nominerad till Änglamarkspriset!

Jag har nominerats till Änglamarkspriset 2009. Och är en av tio som gått till final. Det är jag jättestolt över. Litet förvånad men mest stolt och glad. 

När man nomineras till nåt så fint som Änglamarkspriset är det läge att berätta mer om hur man tänker om vatten och de krabater och organismer som lever däri. Och förstås hur man gör för att skydda dom från mänsklig finurlighet och dumhet. 

I presentationen av de tio finalisterna står det om mig att jag nästan kunde ABUs katalog Napp och Nytt utantill. Det var värre än så. Jag inbillade mig att Napp och Nytt var ett litterärt verk i klass med Brott och straff eller Röda rummet. Och min största dröm var att få en kolossal gädda på en 2-grams Droppen (en spinnare ur ABUs sortiment). *

Vilket sällskap! 

De andra finalisterna är fantastiskt duktiga inom sina respektive områden och det är hedrande att vara med i sällskapet. Jag känner inte alla men några. Mina favoriter är Charles och Robert Olsson som fiskar räka med Grebbestad som hemmahamn. Deras Ferder var den första Krav-märkta båten. Charles satt i styrgruppen för arbete med kriterieutveckling och vi har setts en hel del över åren. Det vill säga det hände att det var Robert man träffade fast man trodde det var Charles. Brorsorna är rätt lika. 20 minuter in i mötet:

"Som du sade, Charles, så måste vi förse lådorna med..."

"Jag e inte Charles, jag är Robert, brorsan!" 

(ingen i styrgruppen har noterat att det är fel person som hejar, sätter sig, häller upp kaffe och tar fram dagordning och penna)

"Men det är Charles som ska sitta i styrgruppen"

"Det spelar inge roll vem som är här. Vi tycker helt samma!"

Charles och Robert satsade på det miljömärkta fisket för att de gillar principen. Dom är fiskare men även lysande föreläsare och slipade mötesrävar vana att prata "byråkratiska" när så behövs. 

* Har det blitt nån jättegädda på 2-grams Droppen? Inte riktigt, den största var på tre kilo, tagen ur vassarna utanför Västervik.