Bohusläningen är först ut av dagstidningarna att uppmärksamma sillen som behövs i Sverige men som hamnar i tonfiskfarmer i Medelhavet. Onsdagen den 28 oktober dominerar Niklas Wennberg/Roland Anderssons silldebatt tidningens förstasida.
Bohusläningen förklarar att sillen som landas på Bohuskusten skeppas bland annat till Medelhavet och tonfiskfarmerna där. Regionstyrelsens ordförande Roland Andersson står fast vid sin kritik och menar att det är djupt olyckligt att vi måste importera sill från Norge då vår egen prima konsumsill säljs som råvara till ett tonfiskfarmerna i Medelhavet.
VET INGET OM DETTA
Axel Wenblad vidhåller att det är svårt att detaljreglera det pelagiska fisket och att han har svårt att uttala sig om tonfiskfarmerna eftersom han inget vet om detta.
Det är självklart att inte Fiskeriverket skall behöva hålla koll på varje form av vattenbruk som nyttjar svensk råvara. Men att ge premier till de båtar och företag som försörjer en konsum-marknad i Sverige är någonting annat och skall inte förväxlas med planekonomi.
Om skadan på miljö och biologisk mångfald internaliserades i priset på tonfisk skulle det inte finnas någon marknad för tonfisk som flygs till konsument i Japan från Medelhavet. Priset hade varit alldeles för högt. Marknaden förmår helt enkelt inte att försvara det som det finns litet av; i detta exempel tonfisk och en funktionell atmosfär (utan alltför mycket koldioxid).
VAD SÄGER MILJÖRÖRELSEN OCH LIVSMEDELSBJÄSSARNA?
Om inte yrkesfiskarna, deras organisationer såsom SFR eller Fiskeriverket tänker agera så flyttas frågan förstås över till andra aktörer. WWF uppmärksammar hotet mot den blåfenade tonfisken i Medelhavet och hävdar att tuna-fattening är extremt stort hot mot beståndet. Att svensk sill som efterfrågas på svenska julbord hamnar i denna handel är inget att vara stolt över och absolut inget som bör förekomma inom ramarna för en marknadsekonomi. Det är svårt att tänka sig ett bättre exempel på marknadsmisslyckande.
Och var är Coop och de andra livsmedelsbjässarna? Vänligen sätta press på den del av fiskeflottan som tar varje tillfälle att tjäna pengar trots uppenbara avigsidor som man bör känna till som leverantör.
Min mycket ovetenskapliga gissning är att en LCA (livscykelanalys) gjord på sill landad i Rönnnäg - blockfrysning - båt till tonfiskfarm - flyg till konsument i Japan eller USA ger 10-50 gånger större klimatpåverkan än sill landad i Ellös - inlagd i Sverige - serverad på julbord i Sverige eller Nordeuropa. (Vänligen, alla läsare: argumentera mot mig eller med mig!)
VAD SÄGER EXPORTRÅDET OCH SVENSKA INSTITUTET
Det är dessutom svårt att tänka sig att någon annan part än SFR och Fiskeriverket offentligt vill försvara denna pinsamma hantering. Det skulle vara intressant att fråga Exportrådet om man uppmuntrar till den här sortens handel. Lika intressant är att fråga Svenska Institutet om man kan tänka sig att använda den här lysande exportframgången för att marknadsföra Sverige och svensk handels- och affärsetik.
Gå in på Bohusläningens hemsida och läs hela artikeln och spana efter fortsättningen. http://bohuslaningen.se/nyheter/bohuslandal/1.621213 (ej klickbar)
